Länk / Lag (1996:359) om europeiska företagsråd
En lag om europeiska företagsråd trädde i kraft 22 september 1996. Lagen, som bygger på EG-direktiv 94/45/EG, berör bara företag eller grupper av företag med minst 1000 anställda inom EES-området. Av de anställda måste dessutom minst 150 finnas i vartdera två EES-länder.
Var ligger ansvaret?
Det yttersta ansvaret för att lagens regler efterföljs åvilar svenska koncernbolag eller filialer i följande fall (5 §):
- Om ett företag eller ett kontrollerande företag i en företagsgrupp med verksamhet i flera EES-länder har säte i Sverige.
- Om ett svenskt företag eller filial särskilt utsetts att bära ansvaret.
- Om det finns flest arbetstagare i ett svenskt företag eller en svensk filial och det kontrollerande företaget varken har säte i ett EES-land eller har utsett något ansvarigt företag eller filial.
Förhandlingsdelegation
På skriftlig begäran från minst 100 anställda eller deras representanter i minst två länder ska en särskild förhandlingsdelegation bildas. Delegationen ska ha en ledamot från varje verksamhetsland plus ytterligare en till tre enligt vissa hjälpregler (15 §). De svenska ledamöterna utses av de kollektivavtalsbundna lokala facken (16 §). Är dessa oense och endast en representant ska utses är det den största organisationen som utser denne. Om flera ska utses gäller de principer som framgår av 8 § styrelserepresentationslagen. Om kollektivavtal saknas utses ledamöterna av den fackliga organisation som har flest medlemmar vid företaget eller företagsgruppen.
Avtal
I första hand är det meningen att företagsledningen ska träffa avtal med den särskilda förhandlingsdelegationen om formerna för information och konsultation. Ett sådant avtal kan antingen innebära inrättande av ett europeiskt företagsråd eller något annat förfarande för information och samråd i gränsöverskridande frågor.
Om avtal inte kan träffas
Om inget avtal kan träffas gäller vissa stupstocksregler (23–35 §§). Dessa slår till om företaget vägrar inleda förhandlingar inom sex månader från begäran eller överenskommelse inte kunnat träffas inom tre år efter förhandlingsbegäran eller nytt avtal inte kunnat träffas inom sex månader efter att tidigare avtal upphört att gälla.
Stupstocksreglerna
Stupstocksreglerna innebär i korthet att ett företagsråd med högst 30 ledamöter ska inrättas. De svenska ledamöterna ska vara anställda inom företaget eller företagsgruppen. I rådet ska ingå minst en ledamot från varje verksamhetsland. Därutöver ska utses två ledamöter för land med 25–49 procent av arbetstagarna, fyra för land med 50–74 procent av arbetstagarna samt sex för land med minst 75 procent av arbetstagarna. De svenska ledamöterna utses enligt motsvarande principer som gäller för arbetstagarnas förhandlingsdelegation.
Minst en gång om året ska företaget träffa rådet och informera om frågor som rör verksamheten i minst två länder. Därutöver ska rådet eller dess arbetsutskott underrättas om sådant som ’’i avsevärd utsträckning påverkar arbetstagarnas intressen’’. I sådana fall har arbetsutskottet eller berörda delar av rådet rätt att på begäran få träffa ledningen för information och samråd. Dessutom har rådet eller arbetsutskottet rätt att sammanträda enskilt, dels före träffar med företaget, dels ytterligare en gång per år. I praktiken handlar det således om två obligatoriska sammankomster per år för rådet. Mötena sker på företagets bekostnad om kostnaderna är skäliga. Även särskilt utsedda experter kan utgöra skälig kostnad.
Tystnadsplikt
Företaget får enligt stupstocksreglerna föreskriva tystnadsplikt om det är nödvändigt med hänsyn till företagets bästa. Tystnadspliktsbelagd information får endast föras vidare till rådsledamöter, förhandlingsdelegation, experter etc. under förutsättning att dessa underrättas om tystnadsplikten som i så fall gäller även för dem. Det finns ingen regel om rätt att neka lämna ut viss information men en hänvisning görs till arbetsdomstolens praxis rörande rätt att undantagsfall uppskjuta förhandling av t.ex. hänsyn till börsen.
Skadestånd
Brott mot lagen kan medföra skadestånd (39 §). I första hand är det rådet eller den särskilda förhandlingsdelegationen som kan föra en skadeståndstalan. Om det inte finns något råd eller någon delegation kan talan föras av berörd facklig organisation.